Hur historien har format de ölstilar vi dricker idag

Öl är mer än en törstsläckare; det är en kulturell artefakt, ett teknologiskt experiment och ibland till och med en geopolitisk handelsvara. I detta omfattande blogginlägg kommer jag att utveckla huvudpunkterna, lägga till extra kontext och exempel, och ge dig praktisk insikt i hur vi idag kan smaka nästan hundrafemtio språk av skum, malt och humle.

📜 Vad är öl? En bred definition och tidig historia

Om vi definierar öl i dess bredaste mening talar vi om varje jäst dryck gjord av spannmål. Det är en enorm kategori: från det moderna glaset pilsner till urgamla brygder av hirs eller majs — de är alla former av öl. Även om de kommersiella, polerade ölen du hittar i mataffärer och kaféer oftast börjar med fyra huvudingrediens­er — vatten, humle, jäst och mältat korn — har människans historia mycket längre och mer mångsidiga traditioner av spannmålsjäsning.

Forskare har funnit tecken på att alkoholhaltig spannmålsjäsning går tillbaka nästan 13 000 år. Arkeologer som analyserar benrester och keramik hittar rester av jästa spannmål som tyder på primitiva bryggmetoder. I olika delar av världen uppstod oberoende bryggtraditioner, ofta anpassade till lokala grödor och smakpreferenser:

• Afrika: I väst- och sydostafrika har bryggning med sorghum en lång historia. Tekniken spreds bland annat tack vare migrationer av bantuspråkiga folk, och än idag finns det otaliga traditionella sorghum-öl med lokala namn och ritualer kring konsumtion.
• Kina: Det finns bevis för att ris och hirs användes för jäsning i norra Kina för nästan 10 000 år sedan. Dessa gamla öl var ofta söta på grund av risets användning och kunde konsumeras under ritualer och fester.
• Sydamerika: Före spanjorernas ankomst användes majs vid bryggning av ceremoniella och vardagliga drycker. En nutida arvtagare till detta är chicha, som i vissa peruanska regioner fortfarande tillverkas som Chicha de Jora.

Vad dessa exempel visar är att öl alltid har varit en lokal produkt — född ur tillgängligt spannmål, klimat och kulturella preferenser. Först mycket senare blev standardiserade processer och centraliserade smaker dominerande på global nivå.

🧫 Ales versus lagers: jäst, temperatur och missförståndet

En av de första sakerna folk vill veta när de talar om ölstilar är skillnaden mellan ales och lagers. Den enkla, ofta använda förklaringen är denna: ales görs med överjäst jäst (top-fermenting) som arbetar vid högre temperaturer, medan lagers görs med underjäst jäst (bottom-fermenting) som jäser vid kallare temperaturer. Och ja, den förklaringen är i stora drag korrekt.

Men, som med mycket inom öl, finns det nyanser:

• Jästbeteende: Överjäst jäst (Saccharomyces cerevisiae) tenderar att samlas på toppen av jästanken och arbetar snabbt vid temperaturer mellan cirka 15–24 °C, vilket resulterar i ofta fruktiga, komplexa estrar och aromer. Underjäst jäst (Saccharomyces pastorianus) sjunker till botten och arbetar kallt, ofta mellan 7–13 °C, vilket leder till renare, neutrala smakprofiler.
• Temperatur och avslutning: Vissa öl passar inte snyggt i en kategori. Kölsch från Tyskland är ett utmärkt exempel: den jäser med överjäst jäst men avslutas och lagras vid låga temperaturer (lagrad), vilket ger den en hybrid karaktär – fruktighet från ale-jäst med friskheten från en lager.
• Spontan jäsning och undantag: Lambik (Lambic) från Belgien fermenteras spontant av vilda jäst- och bakteriekulturer i bryggeriets omgivning (särskilt i och runt Zenne-dalen). Dessa öl faller utanför den enkla ale/lager-indelningen eftersom mikrofloran som fermenterar ölet inte är en enkel, odlad jäst.

Så: medan uppdelningen ale kontra lager är användbar i praktiken är det också viktigt att förstå att jäst, jäsningstemperatur, efterjäsning och lagringstekniker tillsammans bestämmer hur en öl beter sig och smakar. Gränsen är mer ett spektrum än en strikt skiljelinje.

🍺 Exempelöl: Kölsch och Lambik – två lektioner i uteslutning och inkludering

För att illustrera komplexiteten diskuterar vi två stilar som ofta väcker frågor: Kölsch och Lambik.

Kölsch

Kölsch är en traditionell öl från staden Köln (Köln) i Tyskland. Den bryggs med överjäst jäst men lagras sedan vid låga temperaturer – en process som vi normalt förknippar med lageröl. Resultatet är en klar, lätt, mjuk öl med en lätt fruktighet och en torr eftersmak. I Köln är Kölsch nästan en kultur i sig: det finns standardförväntningar på presentation, glas (stange), servering och lokala regler som styr vad som får kallas äkta Kölsch.

Lambik

Lambik (Lambic) är radikalt annorlunda. Det här är inte en öl där man tillsätter en kommersiell jäst; istället exponeras vörten (den söta, ojästa vätskan av malt och vatten) för luft och lokala vilda jäst- och bakteriekulturer fermenterar den spontant. Lambiker är ofta sura, funky, komplexa och kan lagras i åratal på träfat. Några underkategorier är gueuze (ofta blandad och efterjäst på flaska), kriek (med körsbär) och hallonlambik (med tillsatta hallon).

Vad dessa två exempel visar är att kategorierna ale och lager är användbara, men det finns ett rikt spektrum av tekniker – från kontrollerad, steril jäsning till spontan, lokal mikrobiell fermentering – som bestämmer den slutliga stilen.

📚 Hur ölstilar definierades: från konvention till vetenskap

Vår moderna indelning i ölstilar är resultatet av århundraden av praktik, men också av relativt nyliga vetenskapliga och journalistiska framsteg. Några milstolpar är avgörande för att förstå hur vi nu tänker kring ölstilar.

• Den gamla terminologin: Ord som "ale" och "beer" hade tidigare andra betydelser. I England, före 1500-talet, syftade "ale" ofta på ohoppat öl och "beer" på hoppat öl. Humle, som nu är så viktig som smakämne och konserveringsmedel, var tidigare inte standard överallt.
• Upptäckten av jäst: Människor visste länge inte att mikroorganismer var ansvariga för jäsning. Först i slutet av 1600-talet dök ledtrådar och observationer upp, men det dröjde till 1800-talet innan mikrobiologin gjorde tillräckliga framsteg för att känna igen jäst och bakterier som orsaker till jäsning.
• Emil Christian Hansen (1883): En avgörande utveckling kom när den danske mykologen Emil Christian Hansen, verksam i forskningslaboratorierna vid Carlsberg-bryggerikomplexet, lärde sig hur man isolerar och odlar rena jästkulturer. Det gav bryggare möjlighet att göra konsekventa, reproducerbara satser med förutsägbara smaker och hållbarhet. Tidigare kunde en sats öl smaka helt annorlunda på grund av slumpmässiga vilda jäststammar som tog över.
• Michael Jackson och stilklassificeringen (1977): Även om lokala traditioner och formella regler (som de från vissa kloster eller lokala brygglagar) redan fanns, var den engelska författaren och journalisten Michael Jacksons arbete — särskilt hans bok "The World Guide to Beer" (1977) — banbrytande. Jackson skapade en organiserad katalog över vad vi nu kallar ölstilar och lyfte fram regionala och ofta bortglömda traditioner för en global publik.

Resultatet: under de senaste decennierna har ölfantaster, professionella bryggare och organisationer (som BJCP — Beer Judge Certification Program) försökt skriva stilguider som fastställer normer. Ändå finns det ingen universell lista över "rätta" stilar: klassificering är delvis vetenskaplig, delvis kulturell och delvis godtycklig.

🌍 Pilsners: ölvärldens världserövrare

När man tittar på det globala öl-landskapet, framträder två fakta:

1. Lageröl utgör 80–90 % av världsmarknaden.
2. Många av de globala märken du ser överallt är Pilsners eller Pilsner-liknande ljusa lageröl.

Pilsnern, som uppstod på 1800-talet i Böhmen (dagens Tjeckien), var revolutionerande. Där många tidigare öl var mörka eller grumliga, introducerade Pilsner något nytt: ett klart, gyllengult öl med ett croissantliknande skum och en uppfriskande, ren smak. Den allra första Pilsnern som någonsin bryggdes — Pilsner Urquell — tillverkas fortfarande enligt det ursprungliga receptet från 1842 och är ett levande exempel på hur kraftfull en lokal innovation kan vara.

Inom Pilsner-typen finns två framträdande varianter:

• Tjeckiska Pilsner (Czech Pilsner): Ofta något gulare och maltframträdande — det vill säga att maltigheten ger en mjuk, söt balans mot en mild bitterhet. Den traditionella Saaz-humlen är karaktäristisk: mjuk, kryddig och aromatisk.
• Tyska Pilsner (German Pils): Vanligtvis blekare och torrare, med en mer uttalad humlebitterhet tack vare olika humlesorter eller en högre dosering av humle. Denna variant lutar mot den krispiga, "rena" lagerstilen som många förknippar med internationella lageröl.

Pilsners globala framgång kommer från en kombination av faktorer: utseende (klart och attraktivt), smak (uppfriskande och relativt neutralt) och produktionstekniker (kyld lagring och storskalig bearbetning som möjliggör konsistens). Det gör Pilsner mycket lämplig för massproduktion och global distribution.

🌿 IPA: från 1800-talets maritima nödvändighet till 2000-talets hype

Historien om India Pale Ale (IPA) är en av de där historiska delarna av ölkulturen som nästan verkar för perfekta för en roman: handel, kolonialism, konservering och smakutveckling som uppstod ur nöd.

På 1800-talet, när det brittiska imperiet styrde över världshaven och kolonier långt från London, stod man inför ett praktiskt problem: öl som tillbringade veckor eller månader till sjöss blev ofta dåligt. Bryggare upptäckte att två saker hjälpte till att bevara öl under långa resor:

• Hög alkoholkoncentration: Alkohol fungerar som konserveringsmedel och hämmar mikrobiell försämring.
• Humlebelastning: Humle innehåller naturliga konserveringsmedel som humuloner och lupuloner, vilka hämmar bakterietillväxt och erbjuder antioxidanter.

Resultatet blev starkt humlade och ofta kraftigare öl som klarade resan bättre — och som vid ankomsten till Indien fortfarande var fräscha och drickbara. Dessa öl kallades "India Pale Ales". Ursprungligen var de populära i det brittiska imperiet och senare utvecklades de tillbaka i Storbritannien själv.

Under 1900-talet blev IPA:s något omoderna på grund av framväxten av lättare, friskt producerade lageröl som var lättare att dricka i varmare klimat. Men trender är cykliska. Från 1990-talet, med framväxten av craft brewing, började IPA en renässans. Nutida IPA:s kan variera från ganska bittra och torra till aromer som är klart fruktiga tack vare användningen av amerikanska och nya världens humlesorter (citra, mosaic, amarillo, osv.).

Viktiga punkter om IPA:s:

• Historiskt behov (konservering) förändrade bryggmetoden och skapade en stil.
• Den moderna IPA är ofta humlefrämjande med fokus på aromhumle och torrhumlingstekniker.
• Det finns många subtyper: English IPA, American IPA, Double/Imperial IPA, New England IPA (grumlig och fruktig) och Session IPA:s (lägre ABV, humlekaraktär bevarad).

⚓ Porters och stouts: från hamnöl till kulturella ikoner

Porters och stouts är historiska engelska öl som blev särskilt populära under 1700- och 1800-talen. De är rotade i arbetarkulturer i städer som London och associerades med hamnarbetare, brevbärare (porters) och gruvarbetare.

Porter utvecklades som en mörk, rostad maltig öl med rika smaker av karamell, choklad och ibland kaffe. Den var robust, näringsrik och ofta prisvärd för arbetarklassen. Stout sågs ursprungligen som en starkare version av porter; termen "stout porter" blev senare bara "stout". Stouts har ofta en intensivare rostad karaktär, och moderna varianter inkluderar dry stout (som Guinness), oatmeal stout (krämig och mjuk) och imperial stout (hög alkoholhalt, intensiv och ofta lagrad på bourbon- eller sherryfat).

Till skillnad från de ljusa och neutrala lagers som fick global dominans, förblev porters och stouts ofta nischade, älskade av entusiaster som uppskattar komplexitet och rostade smaker. Craft-rörelsen förnyade intresset för dessa stilar; bryggare började experimentera med tillsatser som kakao, kaffe, laktos (för sötma) och ekfatlagrade varianter.

🔬 Craft brewing-revolutionen: från hembryggning till mikrobryggerier världen över

Den moderna vågen av mångfald i ölstilar är oupplösligt kopplad till craft brewing-revolutionen. Två nyckelögonblick är centrala här:

• CAMRA (Campaign for Real Ale), 1971: Grundat i Storbritannien av en grupp vänner som protesterade mot monokulturen av kommersiella, industriellt producerade ölmärken. CAMRA var avgörande för att bevara traditionella brittiska bryggmetoder, cask-conditioned ales och lokala pubar.
• Legalisation av hembryggning i USA, 1978: Fram till dess var hembryggning förbjudet eller begränsat i många delstater. När hembryggning blev lagligt fick hobbyister och matentusiaster chansen att experimentera – och många av dessa hembryggare började senare öppna mikrobryggerier. Den amerikanska craft-rörelsen exploderade under de följande åren och ledde till nya stilar, hybrider och en återupprättelse av traditionella tekniker.

Några resultat av den rörelsen:

• Från 89 bryggerier i USA på 1970-talet till över 9 000 under de senaste åren.
• En global återuppväckelse av lokala och hantverksmässiga bryggerier, från Tokyo till Johannesburg till São Paulo.
• Experiment med ingredienser (tropisk frukt, exotiska humlesorter, laktos, kaffe, kakao) och processer (kallhumling, fatlagring, blandjäsning) som tänjer på stilgränserna.

Viktigare än så: craftbryggning har förändrat de kulturella förväntningarna. Konsumenter vill nu ofta ha variation, berättelser, ursprung och kreativitet – inte bara en billig, konsekvent öl. Det har radikalt förändrat marknaden och lett till en explosion av mikrostilar och lokala specialiteter.

🦠 Sura öl (sours): från olycka till designval

Före modern hygien och kylning var sura öl snarare regel än undantag. Spontan jäsning, smutsiga fat och bakterieaktivitet kunde göra en ny sats sur inom dagar, särskilt i varma klimat. I vissa regioner och traditioner uppskattades och söktes den sura smaken.

Några klassiska sura stilar:

• Berliner Weisse: Ett traditionellt tyskt veteöl som är lätt surt på grund av produktion med laktobakterier. Ursprungligen en uppfriskande, lågalkoholhaltig sommardryck som ibland serveras med sirap (hej, hallon- eller skogsbärssirap) för att balansera syran.
• Lambic och gueuze: Som tidigare nämnts leder spontan jäsning till komplexa, funkiga sura öl. Gueuze är en blandning av unga och gamla lambicer, återjäst på flaska och ofta lagrad i månader till år.

Den moderna craftscenen har åter omfamnat sura öl — men nu till stor del som ett medvetet val, inte som en olycka. Bryggare använder specifika bakterier (som lactobacillus och pediococcus) och vilda jäster (som Brettanomyces) för att skapa kontrollerade syror och funk. Populära moderna varianter inkluderar:

• Fruited sour ales (hallon, körsbär, persika)
• Kettle sours (snabb, styrd försurning i kokkärlet följt av normal jäsning)
• Barrel-aged sours (långsam utveckling av komplexitet i träfat)

Många av dessa nya sours faller fortfarande utanför traditionella stilar, vilket betonar den pågående utvecklingen av ölklassificering.

🧭 Trender, cykler och framtiden för ölstilar

Öl är trendigt, men också cykliskt. Genom historien har vi sett stilar uppstå av nödvändighet (konservering), regionala smakpreferenser och teknologiska framsteg (kylning, separata jäststammar). 2000-talet visade en annan dynamik: konsumenter söker berättelser, variation och upplevelser. Det har lett till:

• En tillfällig dominans av IPA:er på många marknader — humlefrämjande, experimentella och mångsidiga.
• Ett växande intresse för lågalkohol- och alkoholfritt öl, särskilt av hälsoskäl och en konsumentkultur som värdesätter mindfulness.
• En renässans för klassiska stilar (sours, lambic, porters) men ofta i moderna skepnader eller som inspiration för hybrida skapelser.
• Experiment med icke-traditionella ingredienser: exotiska spannmål, lokala bär, kryddor, till och med jäsning med ingredienser från andra matkulturer.

Några specifika förutsägelser och trender som jag uppmuntrar att hålla ögonen på:

1. Lokalt och terroir-inriktat bryggande: Precis som vinälskare pratar om terroir, börjar vissa bryggare undersöka hur vattenprofiler, lokala spannmål och lokal mikroflora kan påverka ölets smak. Förvänta dig fler "regionala" öl som påstår sig fånga en bit av sin plats.
2. Fler hybrida stilar: Kölsch visar att hybrida stilar kan vara effektiva. Vi kommer sannolikt att se nya korsningar: IPA:s med lambik-liknande syror, eller suröl med humleprofiler som är mer typiska för moderna IPA:s.
3. Hållbara och lokala ingredienser: Klimatförändringar och störningar i leveranskedjan kommer tvinga bryggare att vara mer kreativa med lokala spannmål, alternativa humlesorter och vattenhantering.
4. Teknologisk integration: Från precisionsjäsning med helt nya jäststammar till datadriven kvalitetskontroll — teknologin kommer fortsätta forma vad som är möjligt i smakens konsekvens och innovation.
5. Alkoholreduktion och hälsa: Alkoholsvaga öl med intressanta smakprofiler kommer att bli mer professionella, bort från de ofta svaga eller vodka-liknande ersättarna från förr.

🔍 Vad bestämmer egentligen en stil? Ingredienser, teknik och kultur

För att förstå varför något accepteras som en "stil" måste vi titta på tre pelare:

• Ingredienser: Typ av spannmål (korn, vete, majs, sorghum), malter (kropp, färg, maltkaramellisering), humlesorter (arom, beska), jäststam och vattenprofil påverkar alla direkt doft, smak och maltstruktur.
• Teknik: Mäska, kokning, humletillsats, jästval, jästemperatur, lagring och fatmognad — alla dessa produktionsval förändrar slutprodukten. Samma recept kan smaka radikalt annorlunda om ett steg ändras.
• Kultur och lagstiftning: Lokala bruk, skyddade namn (tänk på vad Kölsch får kallas), och till och med religiösa eller ceremoniella funktioner har format strikta beteenderegler kring öl. Stilar definieras ofta lika mycket av kultur som av smak.

En stil är alltså inte bara en kemisk profil; det är en samling förväntningar: smak, färg, alkoholnivå, beska, jästens effektivitet och till och med presentation. Det förklarar också varför vissa moderna brygder ännu inte "officiellt" faller under en klassisk stil — de kombinerar element på nya sätt.

📖 Viktiga historiska personer och ögonblick (en kompakt tidslinje)

Här är en kort tidslinje med nyckelögonblick som format ölvärlden:

• Neolitiska perioder (~13 000 år sedan): Tidiga former av spannmålsfermentering uppstår oberoende i flera regioner.
• Prekolumbianska Amerika: Majsfermentering och ceremoniella öl som föregångare till chicha.
• 16:e–17:e århundradet: Terminologin kring "ale" kontra "beer" förändras; användningen av humle sprids.
• 1883: Emil Christian Hansen utvecklar metoder för att isolera rena jäststammar (Carlsberg), vilket möjliggör konsekvent produktion.
• 1842: Första kommersiella Pilsner i Pilsen (Pilsner Urquell), som satte en ny standard för klart, gyllene öl.
• 1971: Grundandet av CAMRA i Storbritannien; förnyat intresse för traditionella ales och cask-bryggning.
• 1978: Legalisation av hembryggning i USA; utveckling från hobbyister till professionella craftbryggare.
• 1990-talet–nutid: Global spridning av craft breweries; återuppvaknande av IPAs, sours, fatlagrade öl och otaliga mikrostilar.

🍽️ Hur smak, matparning och presentation samspelar

Öl är inte bara en självständig produkt: det står i relation till mat (och miljö). Sättet ett öl kombineras med mat eller serveras på kan radikalt förändra dess uppfattning.

Praktiska riktlinjer för pairing:

• Pilsners och ljusa lagers: Fungerar utmärkt med lätta, feta rätter (sallader, fisk, lätta tapas) tack vare sin friskhet och renande eftersmak.
• IPAs: Humlig beska skär igenom rika, feta rätter – tänk till exempel på kryddiga curryrätter eller friterad mat. Men även beskan kan kontrastera mot söta desserter.
• Stouts och porters: Harmonierar fantastiskt med rostat kött, BBQ och starkt sockrade desserter (choklad, karamell), där de rostade malttonerna resonerar med rostade smaker i maten.
• Sour ales: Deras syrlighet passar bra till rika eller feta rätter, där syran kan fräscha upp smakerna. De passar också till fruktdesserter eller getostliknande ostar.

Även presentationen (glasets form, temperatur) påverkar smakupplevelsen. En konisk pint, ett tulpanformat glas eller en klassisk Kölsch-stange förändrar hur aromerna frigörs och hur skummet upplevs.

🧭 Praktiska tips för upptäcktsresande av ölstilar

Vill du själv ge dig ut på upptäcktsfärd i den stora världen av ölstilar? Här är konkreta tips som jag också kort nämner i videon, nu mer utförligt:

1. Besök lokala bryggerier: Smaka på plats. Lokala bryggare experimenterar ofta med hårnålsböjar mellan tradition och innovation.
2. Smaka med avsikt: Använd små provglas och ta tid att analysera doft och smak. Notera aromer (fruktig, blommig, karamell, bröd, choklad, funky) och mun-känsla.
3. Börja brett, förfina senare: Prova först en ljus lager, en IPA, en stout och en sour. När du vet vad du gillar, fördjupa dig i underkategorier.
4. Besök provningar och festivaler: Där hittar du snabbt många stilar och kan träna din smakpalett.
5. Läs stilguider, men var inte dogmatisk: Använd BJCP- eller andra guider som vägledning, inte som lagar som hindrar innovation.
6. Lär dig om jäst och vatten: Små justeringar i vattenprofil eller jäststam förändrar smaken mer än du tror – även samma malt/humlekombination kan smaka annorlunda med en annan jäst.

💬 Reflektion: trender kommer och går

"Det är viktigt att komma ihåg att trender kommer och går."

Den meningen sammanfattar mycket. Ölstilar är inte evigt oföränderliga kategorier; de existerar i en ständig dialog mellan bryggerier, konsumenter och omgivning. Det som idag verkar dominerande — till exempel IPA på många marknader — kan förändras imorgon genom nya smaker, ekonomiska skiften eller till och med klimatpåverkan på råvaror.

Som ölälskare ligger nöjet just i den förändringen: att smaka, jämföra och erkänna att varje glas är en del av en större kulturhistoria. Dessutom finns det allt mer utrymme för inkludering: alkoholsvaga alternativ, lokala traditionella öl som återupplivas av yngre generationer, och hybrider som överskrider gränser.

❓ Vanliga frågor och korta svar

Vad är den viktigaste skillnaden mellan ale och lager?

Kort sagt: jästyp och jäsningstemperatur. Ales använder oftast överjäst jäst och jäser varmt, vilket leder till fruktiga och mer komplexa smaker; lagers använder underjäst jäst och jäser kallt, vilket resulterar i renare, filtrerade smaker. Men glöm inte nyanserna och hybrida stilar.

Varför är Pilsner så dominerande världen över?

Pilsner kombinerar attraktiv färg, uppfriskande smak och produktionsförutsättningar som möjliggör storskalig, konsekvent produktion. Det gör den idealisk för massmarknader och export.

Är IPA:er per definition väldigt bittra?

Inte alltid. Traditionella IPA:er var ofta bittra för konserveringsändamål, men moderna IPA:er varierar enormt: från bittra klassiska stilar till fruktiga, grumliga New England IPA:er med mjukare beska.

Vad gör en öl 'sour'?

Sura öl får sin syrlighet från mikroorganismer som lactobacillus eller pediococcus eller genom spontan jäsning med vildjäst. Syran kan variera från subtil till intensiv.

🗺️ Avslutande tankar: smaka, lär och fortsätt upptäcka

Öl är en av de mest demokratiska och samtidigt mest komplexa dryckeskulturer som vår art har utvecklat. Från förhistoriska spannmålsjäsningar till de hyperkontrollerade jästkulturerna hos Carlsberg; från lokala lambiker till globala pilsnermärken — varje glas berättar en historia om plats, teknik och smak.

Som skapare av videon och som nyfiken ölälskare uppmuntrar jag dig att fortsätta smaka. Besök ditt lokala bryggeri, prata med bryggaren, prova stilar du aldrig tidigare vågat, och var öppen för vad historien i ditt glas kan ge. Vem vet, kanske blir nästa stora trend något du upptäcker först.

Vilken är din favoritölsort? Och vilken framtida trend tror du kommer att orsaka nästa stora förändring? Dela din åsikt — och ditt favoritbryggeri — nedan. Skål!